Efter att ha fått diagnosen astma som sjuåring, kände jag under en stor del av barndomen att jag inte kunde hålla jämna steg med de ”sportiga” kompisarna. Medan jag testade inomhusaktiviteter som trampolin och dans för att hålla mig aktiv utan att utlösa astman, var i synnerhet idrottslektionerna en riktig kamp.

Jag var alltid sist när vi åkte längdskidor och pustade och stånkade mig runt spåret medan jag såg alla andra försvinna i fjärran. När jag lekte i trädgården eller cyklade runt i grannskapet med mina två bröder hade jag alltid problem att hänga med.

Fördelarna med motion 

Som barn kan det kan vara svårt att hantera pressen att passa in och viljan att delta i aktiviteter med kompisar, samtidigt som man känner sig frustrerad över att kroppen håller en tillbaka. Även om min astma var relativt mild och mestadels under kontroll, fanns alltid tanken i bakhuvudet att astman skulle hindra mig från att delta fullt ut i sport under resten av mitt liv.

Detta förstärktes också till viss del av kommunikationen kring astma vid den tiden, som inte riktigt påvisade fördelarna med en hälsosam livsstil för att minska symtomen och effekterna av astma.

Numera har studier visat att motion är bra för astmatiker och många idrottare i världsklass har astma, däribland Paula Radcliffe och Laura Kenny. Så länge du har diskuterat det med din läkare eller astmasköterska, tar väl hand om din astma och dina symtom är under kontroll, finns det ingen anledning till att du inte kan njuta av de flesta typer av träning – oavsett om det är att ta hunden på en rask promenad eller springa ett maraton. Att ge lungorna regelbunden motion kan till och med minska astmasymtomen genom att förbättra sin fysiska kapacitet och livskvalitet 

Som vuxen är jag mycket mer aktiv och kan verkligen se vilken inverkan ökad motion har haft på min astma. Den påverkar nu sällan mitt dagliga liv och jag sträcker mig bara efter inhalatorn i nödsituationer. Jag kämpar dock definitivt med känslan av att inte vara tillräckligt bra och oavsett hur hårt jag tränar jämför jag mina prestationer med andra omkring mig.

Att vilja göra mer

Efter att ha sett mig delta i olika cykelevenemang blev min partner inspirerad att också delta, så han köpte en cykel och började cykla för några år sedan. Även om jag älskar att vi nu kan cykla tillsammans, kan det vara lite knäckande att se honom göra framsteg så mycket snabbare än jag gjorde. Han har på nolltid överträffat mig när det gäller hastighet, sträcka och prestationer.

På samma sätt har jag vänner som kör samma sträckor och evenemang som jag gör och verkar köra liknande träning, men kan hålla en mycket snabbare takt och uppnå mycket bättre tävlingstider än jag någonsin klarat.

Jag måste acceptera att inte allt detta är relaterat till min astma. En del beror på genetik: Jag är ganska kort, jag tenderar att lätt gå upp i vikt och är inte så smidig, och en del beror på mina egna självpåtagna begränsningar. Kanske tror jag att jag inte kan bli lika vältränad som dem för att jag har astma?

Tänk om jag faktiskt verkligen pressade mig själv, tränade till 110 % och inte lät min astma hålla mig tillbaka ... Skulle jag bli lika vältränad som de andra då? Kanske, men spelar det verkligen någon roll i slutändan?

Slutsats

Även om jag alltid kommer att känna av den där irriterande frustrationen att inte vara tillräckligt bra, är anledningen till att jag tar en löprunda eller en cykeltur att jag tycker om att vara aktiv. Jag älskar att komma ut och den sinnesstämning som jag får när jag cyklar, och jag tycker om att utforska nya platser på två hjul. Att vandra i vackra landskap är så givande och det finns inget som slår känslan när man står på toppen av ett berg och beundrar utsikten och vet att man tagit sig hela vägen till toppen!

Att motionera med astma är en utmaning och egentligen borde jag vara stolt över att jag alls kommer ut. Jag inser att det är viktigt att inte vara så hård mot mig själv och fokusera på vad jag har lyckats göra. När allt kommer omkring är det mig själv som jag ska tävla mot.

 
NPS-SE-NP-00028 June 2021