Vi har alla haft anställningsintervjuer – bra, dåliga och sådana som vi har lämnat och tänkt ”Sa jag verkligen det där?” Ibland får vi det där jobbet vi ville ha och ibland inte. Oavsett är processen stressande och svår.

Även om intervjuprocessen är en utmaning, skrämmer den mig inte. Jag känner mig säker på att jag kan tackla de svåra frågorna. Jag hanterar den första arbetsdagen på samma sätt: Jag vet att den kommer att vara stressig, men jag vet att jag klarar det.

Men varje gång jag börjar ett nytt jobb finns det inget mer skrämmande för mig än att ta reda på hur – eller om – jag ska berätta om mina migränattacker för mina nya kollegor.

Jag har desperat önskat mig någon slags guide som kan tipsa mig om det bästa sättet att prata om mina migränattacker i ett yrkessammanhang – men jag har ännu inte hittat någon sådan. Efter år av erfarenhet är den enda saken jag är säker på: Det finns inget rätt eller fel sätt att ta ”migrändiskussionen” på jobbet.

Migrändiskussionen

Oavsett yrke, typ av migrän eller din inre styrka är det svårt att arbeta med smärta. För mig kan det vara svårt att komma upp ur sängen på morgonen när jag vet att jag har en intensiv arbetsdag framför mig. Det är svårt att komma ihåg alla förebyggande åtgärder jag behöver vidta hela dagen: Dricker jag tillräckligt med vatten? Undviker jag utlösande faktorer? Äter jag regelbundet? Och det är särskilt svårt att fokusera när min migrändimma är som värst.

När det kommer till att prata om dina migränattacker på jobbet finns det så många olika sätt du kan göra det på, lite som ett flervalstest. Här är möjligheterna, och dess för- och nackdelar, som jag ser det:

1. Fullständig ärlighet

Det innebär att vara öppen och ärlig med alla du jobbar med.

Fördelar: Du kan vara ärlig och orädd för att folk ”ska få reda på det”. Om du behöver någon typ av hjälp – som att hitta ett mörkt rum eller att be om att lamporna ovanför ditt skrivbord ska vara släckta – blir det inte en överraskning för någon i ditt team.

Nackdelar: Andra människor kan göra antaganden om dig. Enligt min erfarenhet har min smärta oavsiktligt betraktats som en svaghet eller brist när jag har varit helt öppen. Jag har känt det som att kollegorna ser mig på ett annat sätt.

2. Ge viss information

Det finns många olika sätt att ge viss, men inte all, information. Du kan till exempel säga ”Jag har migrän”, men inte berätta hur illa det är. Det innebär att utelämna detaljer som, ”Jag är i ständig smärta och det går aldrig över.”

Fördelar: Du kan fortfarande dölja din smärta, för det mesta. Men om en nödsituation inträffar avslöjar du inte en hemlighet. Om du till exempel förlorar synen och inte kan se din datorskärm, kan du förklara situationen utan att det kommer som en stor chock.

Nackdelar: Det känns fortfarande som om du döljer något.

3. Endast berätta för chefer

Det här alternativet innebär att dina närmaste chefer får veta mer om din smärta – men det kan göra dig ängslig, eftersom chefer har beslutsfattande makt över din karriär.

Fördelar: Varje chef hanterar detta på olika sätt. I en situation då du inte kan arbeta är det mer sannolikt att din chef tror att du verkligen är sjuk och mindre sannolikt att chefen ifrågasätter det. Det faktum att vissa fejkar migränattacker som en ursäkt för att slippa arbeta gör livet svårare för oss som måste leva med denna sjukdom!

Nackdelar: De potentiella nackdelarna beror helt på den specifika chefen. En chef kanske kommer och hälsar på dig på sjukhuset medan en annan chef får en negativ inställning till dig och ditt arbete.

4. Bara berätta för nära kollegor

Om du inte känner dig bekväm att berätta för din chef kan det vara bra att berätta för en nära kollega om en nödsituation skulle uppstå.

Fördelar: Du kan ventilera och prata igenom dina migrändilemman med någon du litar på. Du kanske känner dig mer bekväm att be om hjälp om det skulle behövas.

Nackdelar: De kan se på dig och ditt arbete på ett annat sätt.

5. Fullständig sekretess

Om du vill dölja dina migränattacker helt kan detta vara ett alternativ tills du känner dig bekväm med att berätta för dina kollegor. För mig är det här det enklaste och mest naturliga alternativet.

Fördelar: Du kan dölja din smärta lättare. Du slipper diskussioner och samtal om migrän och slipper därmed känna att du blir bedömd på grund av din sjukdom.

Nackdelar: Ibland är det bra om kollegorna känner till att du är sjuk. Låt säga att du till exempel mår illa på grund av din migrän, men måste hålla en presentation för 40 personer. I det fallet kan det vara bra för dina kollegor att veta varför du plötsligt måste lämna rummet mitt i presentationen, och hur de kan hjälpa till om det händer.

Om du frågar mig hur jag har besvarat denna migränfråga i min karriär skulle jag svara ”F” för ”Alla ovanstående.” Mina erfarenheter av yrkeslivet har visat att det inte finns ett rätt sätt att påbörja eller inte påbörja migränsamtalet. En stor del av beslutet baseras bland annat på arbetsmiljön, de människor du arbetar med och vilken typ av arbete du gör. Hur mycket du bestämmer dig för att dela är i slutändan upp till dig och vad som fungerar bäst för dina unika omständigheter.

Varför det är ett tufft beslut

Om du aldrig har haft ihållande smärta kanske du tänker: Varför är det så farligt att berätta att du har migrän på jobbet? Mitt svar är: För att det är skrämmande.

Jag har lutat mot fullständig sekretess eftersom jag är rädd. Det skrämmer mig att människor kommer att se på mig på ett nytt sätt – oavsett om det är avsiktligt eller inte – när de förstår att jag har ont. Jag är rädd att någon som ger mig en uppgift känner sig osäker på om den kommer att bli gjord, eller på att den kommer att bli bra gjord, för att jag inte är på topp. När jag känner mig trött vill jag inte att mina kollegor omedelbart ska tänka, ”hon måste ha ont”. Jag vill inte heller att det ska vara en outtalad punkt i det årliga utvecklingssamtalet: Jag är orolig att mina chefer ska se min sjukdom som en svaghet och tro att de andra måste täcka upp för mig.

Det hela handlar om att jag inte vill att någon ska anta att jag är något annat än kompetent och kapabel – de egenskaper som jag värdesätter mest. Rädsla för att bli stigmatiserad är verklig för många människor som lever med kroniska sjukdomar, och migrän är inget undantag. Det finns två sidor av stigmatiseringen – människor ser dig antingen bara som en ”sjuk” person eller tror att du fejkar det. Det är stigmatiseringen som får många som lever med migrän att dölja den.

En annan stor del av detta dilemma har för mig ingenting att göra med de människor jag har arbetat med eller deras förståelse för min smärta. Mycket av min oro kretsar kring rädslan för att migränen ska ta över mitt liv.

Mina migränattacker har tagit mycket ifrån mig: min frihet och min tid (så mycket tid!). Ett tag kändes det som om den stal min karriär. Under den tiden var jag tvungen att sluta arbeta eftersom smärtan hade blivit för outhärdlig.

Det är skämmande när jag tänker på vilken makt min migrän har över mig. Jag kan inte komma på någon annan person eller sak som har sådan kontroll över mig och min framtid.

Vägen framåt

Jag önskar att jag hade haft den insikt jag har nu de många nätter jag stressade upp mig över hur jag skulle hantera mina migränattacker på jobbet. Det finns verkligen inget rätt eller fel sätt att veta hur man ska hantera samtal om migrän i karriären.

Varje migränattack är unik. Varje chef är unik. Varje kollega är unik. Varje arbetsscenario är unikt. Och viktigast av allt, jag är unik. Jag är glad att jag har följt mina instinkter och hanterat varje situation på ett sätt som kändes bekvämt för mig vid den tidpunkten.

Jag önskar bara att jag inte hade varit så hård mot mig själv. Om jag kunde ge ett råd till mitt gamla jag skulle jag säga: ”Det är förståeligt att du känner dig rädd och orolig. Detta är ett viktigt beslut. Gör vad som känns bäst för dig.”

NPS-SE-NP-00010 Dec 2020