Det finns ett populärt internetmem som lyder:

Att vara förälder är enkelt. Det är som att cykla. Förutom att cykeln brinner och du brinner och allt omkring dig brinner och att du ibland känner dig som om du är i helvetet.

Som förälder till en 12-årig flicka är det precis så här jag ofta känner att det är. Lägg sedan till rollen som anhörigvårdare till din partner, då räcker orden inte till för att beskriva den typ av helvete du kan befinna dig i. Förstå mig rätt, både föräldraskap och anhörigvård kan vara väldigt givande. Särskilt om du kan övervinna den allra största begränsningen anhörigvårdare ställs inför: att inte ha tillräckligt med tid.

Vart tar dagen vägen?

Under mina år i affärsvärlden klandrade jag regelbundet mig själv för att inte hinna med allt på min att-göra-lista varje dag. Jag är inte någon särskilt organiserad eller effektiv person och därför har jag använt praktiskt taget alla system för projekthantering som någonsin har utvecklats – utan framgång. Men jag uppfattar ändå mig själv som en duglig person som kan få saker gjorda när andra kanske misslyckas.

Nuförtiden behöver jag för det mesta inte stå till svars inför någon annan än mig själv. Jag är både äldre och klokare och jag oroar mig inte lika ofta. Jag har lärt mig att bli bättre på att prioritera, sätta upp rimliga förväntningar och att inte vara så hård mot mig själv om jag misslyckas. För att hjälpa dig att utnyttja din dag på bästa sätt vill jag ge dig en översiktlig bild av min egen dag. Plus några tips om hur du kan få din dag att kännas mer som himmel än helvete.

Morgonen

Jag är inte någon morgonmänniska. När jag gick på universitetet anmälde jag mig aldrig till några lektioner före klockan 11 på förmiddagen. Nu är det svårt att inte se ironin i att jag är den som går upp vid halv sju på morgonen för att väcka resten av familjen.

Nuförtiden går jag upp tidigt, tar hand om hunden, väcker de andra här i huset, tänder lamporna och slår på värmen, kontrollerar dagens kalender, tar en dusch då och då och får i mig min första kopp kaffe. Sedan är det dags att hjälpa min dotter göra sig iordning för skolan och lämna av henne i tid, en process som vanligtvis tar en timme. Sedan tar jag min morgonmedicin (ja, att ta hand om sig själv är också viktigt), äter lite frukost, dricker en andra kopp kaffe och planerar resten av dagen.

En av de största utmaningarna i mitt liv som anhörigvårdare är att ingen dag är den andra lik, både i fråga om tidsplan men också oförutsägbarheten i min frus sjukdomstillstånd. Jag vet aldrig riktigt vad jag kan förvänta mig förrän jag försöker få J ur sängen. Resten av morgonen går normalt till att ta hand om J:s behov med duschning, toalettbesök, matning och att ta sig till läkarbesök, beroende på vad som behövs.

Eftermiddagen

Mina eftermiddagar inriktas vanligen på att ta hand om J:s behov eller besök. Sedan sköter jag ju hushållssysslor som till exempel tvätt, ekonomi, planering och allt annat man kan tänka sig. Jag spenderar också lite tid på att skriva min blogg.

Jag har bara cirka tre timmar på mig för allt det där eftersom min dotter kommer hem kring tre på eftermiddagen. Då skiftar jag fokus på att ta hand om hennes problem, tider som ska passas och läxor. Jag måste också börja tänka på middag. Eftermiddagen är den tid då det är störst risk att jag misslyckas med en uppgift, eftersom något oväntat problem oundvikligen dyker upp och tvingar fram en ändring av schemat.

Kvällen

Att energin börjar ta slut kan göra kvällarna till den stressigaste tidpunkten på dagen. Jag försöker se till att alla får något att äta (inklusive hunden), att min dotter är förberedd för nästa dag, att familjen tillbringar lite ”kvalitetstid” tillsammans och att min fru och dotter kommer i säng i tid.

(Hunden går dock troget till sängs klockan halv nio på kvällen utan att jag behöver göra något.)

När allt det där väl är avklarat och jag har städat upp efter dagen, är klockan för det mesta kring tio eller halv elva på kvällen. De följande två timmarna är min tid för att komma ikapp med viktiga saker som jag missat tidigare, arbeta på projekt eller koppla av genom att titta på TV.

När allt går bra är jag i säng vid halv ett på natten, vilket är en normal tid för mig eftersom jag alltid har varit en nattuggla.

Den typ av dag som jag har beskrivit här inträffar cirka 50 % av tiden. Resten av tiden är det något som avbryter flödet. Det kan vara en oväntad sjukdom, mardrömmar, dåligt väder eller en hel myriad andra problem som kan dyka upp. Då brukar jag i bästa fall inte få mer än ett par timmars sömn och en tupplur eller två under dagen blir en nödvändighet.

Hur man kan växa i ett hektiskt liv

Vi är alla olika och har en varierande toleransnivå för stress, ovisshet och kaos och därför är det svårt att säga exakt vad som kommer att fungera för dig. Jag skulle dock vilja dela med mig av följande tips som jag fått från min erfarenhet som anhörigvårdare för att hjälpa dig få en lugnare dag och lyckas.

Känn dig själv

Det viktigaste du kan göra är att känna och acceptera dig själv. Bekräfta dina egna vanor, din förmåga att hantera frustration och dina energinivåer. När du försöker driva dig själv utöver dina naturliga gränser kommer du sannolikt bara att öka dina stressnivåer och misslyckas med många uppgifter.

Det är precis som med regelbunden träning. Du kan förbättra din uthållighet och dina beteenden över tid och att använda verktyg som motion, meditation, mikropauser, äta bättre osv. kan hjälpa dig längs vägen. I grund och botten handlar det om att ju bättre du tar hand om dig själv, desto bättre är du på att ta hand om andra.

Lösningen är planering och att vara konsekvent

Min dag kräver en hel del flexibilitet med tanke på min hustrus sjukdom och min dotters ålder. Om du tar hand om någon som kräver struktur, då är planering och att vara konsekvent din bästa vän. Jag har en plan för varje dag och som jag hanterar via en kalendrar på nätet liksom diverse listor. Jag använder smarta högtalare utspridda i huset för att ge mig omedelbar tillgång till mina kalendrar och listor närhelst jag behöver dem. Jag har till och med en smart högtalare i bilen.

Systemet är inte perfekt, men det är bekvämt, flexibelt och – vilket är nog så viktigt – tillgängligt för andra som kanske hjälper mig.

Försök att vara så effektiv som möjligt

Jag försöker alltid vara så effektiv som möjligt. Om jag lagar mat gör jag så det räcker för ett par måltider eller mer. Om jag beställer hämtmat kan jag beställa en ytterligare portion för att se till att det finns en extra lunch eller middag. När jag gör matinköp tar jag dubbel mängd av sådant som inte är färskvaror så att jag inte behöver handla varje vecka.

Även om jag gillar att stödja lokala företag gör jag många av mina inköp på nätet. Det kan vara enstaka saker som annars skulle kräva en tur till byggvaruhuset eller att köpa saker som toalett- och hushållspapper i stora partier för att se till att huset är välförsett.

Jag blir fortfarande frustrerad när jag köper färskvaror, men jag har blivit bättre på att inte handla för mycket så det går till spillo.

Ha en reservplan

Ska jag vara ärlig så är det här ett förslag som jag inte har följt. Men jag borde. Jag har ingen reservplan.

Min syster hjälper till så mycket hon kan, men skulle jag bli sjuk eller arresterad eller bortförd av utomjordingar finns risken att ingen har möjlighet att omedelbart avlösa mig. Det är olustigt att tänka på och jag har lovat mig själv att ta itu med det.

I bästa fall skulle min syster, vissa utvalda vänner eller någon annan anhörig kunna kliva in och hjälpa till. I värsta fall skulle någon för oss helt okänd behöva hoppa in och hjälpa till. Jag säger i värsta fall eftersom denna person inte skulle känna till de dagliga rutinerna, och sannolikt inte skulle kunna ta hand om både min hustru och min dotter. 

Slutsats

Det bästa rådet jag kan ge är att ta varje dag, varje timme och varje minut som den kommer och att komma ihåg att andas. Njut av dina framgångar och släpp alla misslyckanden. Viktigast av allt är att inte vara rädd för att be om hjälp från läkare, socialtjänsten, släkt eller vänner. I slutändan kan tiden vara på din sida.

NPS-SE-NP-00004 Nov 2020